Elsir Vale Threatened

Watership Down

Bland våra vänner de odöda alverna finns en githzerai, det var visst sådana som byggde enklaven från början.

På väg till kullen där fienderna bor stöter vi på 3 vampyrer som tagit en människa tillfånga. Vi befriar honom, han visar sig vara en krigare vid namn Sarzen som har Sjukdomen i sin släkt och söker efter något slags botemedel. Sarzen hänger med vår lilla grupp.

Fiendens bas är ett system av tunnlar utgrävda ur en liten kulle – vi tror först att det bara är jordtunnlar, som ett stort kaningryt, men det kommer att visa sig att det finns äldre, stenlagda rum och korridorer där under. Jag förklär oss till odöda med hjälp av en ritual, och vi smyger in, men vi blir ändå överfallna av en grupp hobgoblin ghouls och en liten förkrympt troll-shaman. Det finns också en slags zombie-hobgoblins som exploderar när de kommer nära någon… eller när man petar på dem.

Vidare in i komplexet hittar vi en korridor med diverse rum som vi undviker, eftersom där bara finns troll, fomorianer och goblins. Men vi smyger in i ett rum där en odöd alv sitter och skriver. Efter ett långt samtal kommer vi fram till att han nog inte är ond, bara amoralisk, och mestadels harmlös. Han sitter och forskar på konstruktionen av magiska vapen, men inget vi har användning för. De magiska prylarna vi letar efter finns sannolikt hos detta gängs ledare – han heter Kano och verkar inte vara alv eller vampyr, vi får faktiskt inget bra grepp om exakt vad han är. Men vi får veta att de exploderande hobbsen är programmerade att reagera på olika signaler… tyvärr vet vi inte vilka de är. Dessutom informeras vi att Kanos rum är fullt med fällor så rekommendationen är att rusa snabbt in, ta grejer och rusa ut igen. Hmmm, vi vet inte om vi tycker det låter så smart, men vi får väl se när vi kommer dit.

Vi följer en annan korridor till en grottkammare där ett gäng vampyrer och bombzombies sitter och lurar. Vi utplånar dem.

View
Into the cursed forest

Killian är precis värdelös vad info beträffar. Han kan berätta att skogsalvernas ledare heter Molirian, men det är allt. Försök att finna mer information genom ritualer misslyckas. Vi börjar traska in i skogen ändå. Den är mystisk och arkan och ligger väldigt nära Feywild, men vi hittar efter ett tag fram till en glänta. Där ser vi en kamp mellan diverse odöda, mest alver, cirka 5 per sida. Ena sidan är uppenbart vampyrer, de andra ser bara ut som alver med förtorkad gråbrun hud. Bakom vampyrerna stås några zombifierade hobgoblins och bara vaggar. Vi väljer att angripa vampyrerna och vinner, men tyvärr blir Vorgen så dominerad av dem att han fortsätter slåss mot oss även efter vampyrerna blivit damm. Detta tvingar oss andra att slå ihjäl honom.

Samtal med de andra, mer vänligt sinnade alverna avslöjar att vi kommit till Feywild. Molirian, en extra gammal och vithårig alv, berättar en massa för oss. Vi befinner oss på ön Osirir, omgiven av Esejnes hav. På denna ö finns en massa små och två stora portaler till Shadowfell, genom vilka nekrotisk energi läcker in, korrumperar området och stänger av det från resten av Feywild, och sedan läcker vidare från världen. En av de stora portalerna håller dessa alver stängd, den andra står vidöppen och kan inte kommas åt från Feywild-sidan eftersom man då blir övertagen av Skuggan. Vill man stänga den (vilket tycks vara vårt nya mål) måste man komma från andra sidan, i Shadowfell i en region som kallas Cdyx. På Osirir finns grupper av monster som tagits över av Skuggan och försöker öppna fler portaler, men de är som tur är ganska kaotiska och saknar planer.

Alverna har nyligen fått information – från Lady Kal, faktiskt – om vad som kan ligga bakom alltsammans. Det finns en sägen från ett avlägset ökenrike som berättar om ett stort slag under förhistorien, när deras land var bördigt. En hjälte från striden fick en gåva från Raven Queen: att hans hemland skulle bli ett paradis så länge han levde. Han fick en annan gåva från Orcus: evigt liv. När hjälten reste därifrån försökte en mystisk kvinna förfölja honom, men beduinernas förfäder stoppade henne. Det visade sig vara Tiamat, och hon drevs bort. Allt detta har på något vis att göra med den nuvarande situationen.

Det finns faktiskt dvärgar här i Feywild. De är från världen men har blivit strandsatta här på något vis. De bor på en ö 2-3 veckors segling härifrån och kan övervinna förbannelsen som gör navigation på havet omöjlig genom att deras skepp färdas under vattnet istället för på det. Men de har inte varit på Osirir på ett tag.

När vi fått denna enorma infodump kommer plötsligt ett anfall mot en av noderna som styr den stängda portalen, av en grupp monster-odöda som är lite mer organiserad än genomsnittet. Molirian tycker att alverna kan sköta försvaret själva och föreslår att vi under tiden skall göra en räd på fiendernas bas. Bland annat har de en del magiska prylar som de snott från alverna och som det kan vara användbart att återerövra.

View
The Shadow revealed

Vi undersöker Lady Kals arbetsrum. Hittar många gamla böcker samt de senaste breven. Hon har korresponderat mycket om Shadowfell, Feywild, gamla gudar och allt dettas relation till Elsir Vale. Hon har också en mängd dokument som tillhört Rivenroar-familjen. En bok beskriver de många portalerna i Elsir Vale och spekulerar i varför de är så många. I en kista finns en odöd hand som försöker tafsa oss. I en annan kista hittar vi 5 flaskor med en grön vätska, på ett papper beskrivs den som “en medicin som kan ha olyckliga bieffekter” mot någon oförklarad “sjukdom”. I ett skåp som är klätt på insidan med läder täckt av runor i vitt och guld ligger ett fat med en blodstänkt kniv på. Den känns ond. Vi hittar bild på kniven i en bok, där sägs det att den suger ut livskraft.

Vi talar med Ulfert, eftersom det är han som får den gröna medicinen och hans rörelsehinder är en biverkning. Sjukdomen som det handlar om visar sig vara allmänt sprid bland alla som uppnår någon hög status i Elsir Vale. Första offret var ärkedruiden som blev lichen Ghostlord. I den nuvarande generationen är alla i Brindosl råd utom Jarmath drabbade. Immerstal den röde har lagt sig själv i en portal till ett rike utan tid för att inte bli odöd. Handen i kistan är hans – medicinen gjorde så att extremiteter angreps först, så han högg av sig en fot och en hand. Även Immerstals lärjunge Serengil (som förvaltar vår egendom) är drabbad, och inte något vidare glad över detta. Och det bästa av allt: vi har fått sjukdomen också. Kals egendom ger oss ett överskott på 2000 guld per månad.

Mer forskning i Kals bibliotek lär oss att sjukdomen är ett symptom på att Shadowfell kommit närmare världen här i Elsir Vale, och detta är något så märkligt så det måste vra gudar som ligger bakom det.

Dvärgarna i Overlook är rasande över att Brindol slutit fred med goblinerna. Vi besöker de ockuperade städerna men får inte reda på något nämnvärt.

Alverna drabbas också de av sjukdomen när de blir tillräckligt erfarna och mäktiga – skogsalverna är alla sådana som insjuknat. Vi besöker träskalverna som berättar att även de närmaste delarna av Feywild har smittats och korrumperats. Random info: “Elsir Vale” är ett namn som för urminnes tider sedan betydde “paradis”. Killian berättar att där floderna korsas i skogen finns övergångar till Feywild som alltid är öppna. Där mindre bäckar korsas (gärna stigar också) är också barriären tunnare.

De skogsalver som vi fått nattmaskerna av, och som vi gav det där svärdet till, är numera vampyrer. Vi erbjuder att lämna tillbaks maskerna mot information. Vi pratar med 3 av dem (varav 1 är en vampyrlord). Efter viss diskussion inser vi att de blivit helt korrumperade och vill sprida ondskan (genom att offra hobgoblins), men att det finns andra alver i skogen som försöker motstå förändringen och har barrikaderat sig i en gammal alvstad. Efter ett tag verkar Vorgen bli otålig, så han provocerar fram en strid som vi med nöd och näppe vinner.

View
Seger! Eller...?
2009-08-20

Några av de fiender som sprang in förbi oss har slagits på flykten, andra har barrikaderat sig i ett värdshus. En jätte plus hobgoblins och goblins, som står på taket och skjuter pilar. Jag gör en jordvall som låter oss springa upp på taket och slakta goblins. En eldmagiker dyker upp. Vi slaktar de flesta av goblinoiderna, men jätten är för hård för oss i vårt försvagade tillstånd, så vi måste retirera. Våra trupper eldar ned värdshuset och jätten dör. De andra 2 har också blivit dödade, visar det sig.

Nästa dag förhör vi fångar och får veta att jättarnas anfall var oplanerat och att ledarna är väldigt arga över detta. Det finns en Wyrmlord som är kvinna och hiskligt ful, men har samma namn som den vi dödade. (Hmmm…) Flygspaning visar att de 4 överlevande jättarna (inklusive ledaren och trollpackan) ger sig av söderut. Fienden gräver ned sig och bygger belägringsvärn. Efter några dagar kommer några hobgoblin-officerare under vit flagg och säger att de skickats av High Wyrmlord Kar för att erbjuda fred. De vill ha terrängen fram till Terrelton och Nimon’s Gap. Vi förhalar.

Modra berättar att 2 av hans informatörer giftmördats. Vi får också veta att Modra jobbar för Derrin, spionen som Ulfert anställt och placerat hos Lady Kal.

Vi spanar i kullarna och upptäcker att horden gräver ut en stor byggnad. Taket syns redan. Tillbaks i Brindol försöker vi sprida ut rykten som skall göra oss till måltavlor för lönnmord. Istället snubblar vi över en attack mot Lady Kal. En massa skugg-humanoider med osynlighet och andra jobbiga krafter som gör att ett par av dem kommer undan. De har också lyckats döda sitt mål, med en magisk dolk som gör henne omöjlig att återuppliva. Derrin tror att denna attack inte är relaterad till goblin-horden utan gäller något annat.

Rådet går med på fredsavtalet, och gör oss 4 till lorder – vi får dela på Lady Kals egendomar.

View
Försvar
2009-08-07

Vi anländer till murens svaga punkt. Mycket riktigt är ett stycke delvis raserat och en massa goblins väller in, ledda av en odöd grön dragonspawn. En trollkarl på vår sida har använt ritualen Earthen Ramparts för att delvis hägna in det drabbade området, och är fullt upptagen med att kasta ritualen igen för att avsluta arbetet. Vårt jobb är att täppa till hålet under tiden. Goblinerna visar sig vara klena men ettriga, och de lyckas under striden göra en hel del skada på Kathra. Annars är drakvarelsen vårt största problem, den är väldigt seg och har många irriterande krafter. Till slut slår vi ned dem alla, men är efter det svårt utmattade. När nästa våg med hobgoblins och hill giants dyker upp så retirerar vi tillbaks till lagerlokalen där trollkarlen befinner sig.

Vi tvingas stillatigande åse hur patruller med hobgoblins tar sig in i staden. En styrka på kanske hundra stycken, understödda av 3 jättar, rusar in mot centrum. Efter en kort vilopaus blir vi upptäckta av en flock med barghests, som anfaller lagerbyggnaden. Vi försöker desperat hindra dem från att ta sig in genom fönstren, och lyckas till en början rätt bra. Men vi är utspridda för tunt, och de tar sig in genom fönstret som vaktades av NPCs. Efter det blir striden än mer desperat, men vi håller tillbaks dem tills trollkarlen avslutat sin ritual, och sedan kan vi sopa upp resterna. Vi dödar alla utom ledaren, som fegt tar till flykten.

Kathra är nu helt slutkörd, men lyckligtvis kommer en trupp med dvärgar som förstärkning, och däribland finns en paladin som skänker honom helning. Tillsammans med de dvärgarna skall vi nu hålla jordvallarna mot nästa angrepp. Det består av hobgoblins, som faller som flugor i trollkarlens giftmoln, samt 2 hill giants och 1 ettin, vilka är något ihärdigare. Men vi segrar såklart, och står mörbultade men stolta kvar när horden retirerar.

View
Reträtt
2009-08-01

Medan vi lootar och helar oss kommer alla de andra jättarna och en eldspottande dragonspawn. Vi jobbar på att fly. Jättarnas ledare och flygfät är de som kan hinna ikapp oss, så vi använder lite effekter för att sinka dem. I slutändan kommer alla utom Vorgen undan, mest för att en av skogens druider gömmer oss.

Farrelfar, som han heter, berättar att deras ledare heter Loranliar, men att han inte träffar utomstående. Bortsett från lite grundinformation som vi kunnat ta reda på själva visar sig inte druiderna vara till så mycket mer hjälp. De är helt enkelt ganska mesiga. Caradruin spejar på fiendelägret i djurform. Ser en jätteshaman som gör någon ritual runt en grönskimrande bautasten. Vi anfaller på natten och fritar Vorgen. Tyvärr är hans rustning försvunnen, och vi hinner inte befria någon av de andra fångarna eller få med oss några skattkistor. Dessutom har Vorgen brutit samman under tortyr och berättat allt han vet.

Vi tar oss tillbaks till Brindol och hjälper till att planera stadens försvar. Caradruin och Morgan övertygar rådet om att ett pre-emptive strike vore oklokt. Caradruin förstärker stadsportarna med Ironwood.

Horden börjar anlända, men anfaller inte omedelbart. De inväntar förstärkningar i nästan en vecka först. Så en natt börjar jättar angripa muren på två ställen. Vi avdelas att stoppa den ena gruppen. Sagt och gjort, vi gör ett utfall och dödar 1 ettin plus 4 hill giants (varav en caster). Detta går snabbt, men vi bränner rätt mycket resurser på det. När vi återvänder till staden får vi höra att det inte gått lika bra på den andra platsen: där har jättarna slått en bräsch i stadsmuren…

View
Anfall
2009-07-23

Vid ett möte i Brindols rådsal anfaller en grupp barghests understödda av orog-eldmagiker. De är ute efter att döda stadens ledare. Vi utplånar alla barghests, men magikerna lyckas fly på sina mantikoror. En skrivare verkar misstänkt lugn under anfallet – efteråt får vi veta att han är en spion som rådet anlitat för att försöka hitta vem som läcker information till röda handen.

På staden träffar vi Modra som också säger att han jobbar på det uppdraget, men inte vill tala om för vem. Han misstänker Lady Kal för att vara förrädare, men eftersom hon var nära att dö under anfallet tycker vi det låter osannolikt.

Nästa dag flygs vi ut till den närmsta skogen för att hindra den från att huggas ned och bli virke för belägringsvapen. Det sägs finnas ett dussin hill giants i området. Vi stöter omgående på en av dem. Han har några goblins med sig, men de är inget hinder. Jätten är däremot tuff. Efter att ha fällt honom spårar vi resten av gruppen han ingått i. Framemot kvällningen hittar vi ytterligare 3 jättar, som ser ut att vara aningen mindre hårda. Vi väntar till mörkret fallit och gör en natträd. Efter en segsliten strid sänker vi dem, och retirerar ut i natten för att undvika förstärkningarna som en goblin kallat på.

View
The swamp elves
- incoming elven o'clock

The adventurers get a new wagon to speedily get north and they find the northern customs gate captured by ogres and hobgoblins soldiers. Easily clearing this obstacle after climbing the compound wall, the adventurers spend their night indoors enjoying their find of a valuable shipment of magic armor.

The following day, a horde dragonspawn patrol, find the adventurers and a hard fight later, our heroes once more find victory. As the calm descends over the battle zone a group of riders mounted on pterodactyls fly towards the party. This is the adventurers first encounter with the swamp elves.

In the elves camp the dwarfs are treated fairly if not kindly, and they are given food and lodging. The dwarfs efforts to be friendly and helpful, gets them a bit of understanding for Brindol’s dire situation, which later results in the aid from a flying elven patrol. This favorable result is much due to the adventurers daring raid on the dragonspawn outpost in the lake, that despite grim odds is successful. The dwarfs bravery and their delivery of and old elven heirloom – a sword, finally convinces the swamp elves to also help them in contacting the forest elves.

As the group is about to leave the elves report of a alchemist laboratory found together with a planted garden on a ruin a bit from the main dragon spawn encampment. The group investigates and finds many rituals and potions as well as the tracks of the recently escaped magician. He is followed and killed.

The dwarfs next move is to contact the forest elves and they realize that something is amiss with them. Exactly what and why the group doesn’t find out. The dwarfs are greatly praised by the elves and their gratitude will later be of much help to our heroes.

On the way back to Brindol a wagon loaded with copper is retaken from the horde and returned to Brindol. This wagon will be an essential tool in garnering the aid of the Hammerfist Holds’ dwarfs in the south, as it is this special copper that later ensures the aid of 200 battle trained dwarfs, that double the number of trained soldiers that in the upcoming battle will defend the City.

View
Start of Red Hand of Doom Campaign
- hobgoblins don't walk alone

Leaving Brindol on a wagon traveling west, the first sign of the horde attack is in Drellin’s Ferry, where a few farms at the north bank of the river have been set aflame. After contact with Captain Anita Soranna (who is the only local to ever be remember by the group) the group crosses the river and takes their wagon into the Witchwood where they encounter and defeat a horde scouting party.

At the Vraath Keep ruins, the leader of the horde advance party is defeated and his planning map taken, a map that later will prove have a faulty timescale, but still given valuable insight into the horde objectives.

The dwarf group ally with a giant they meet in the forest (repressing their animosity successfully) and then strike at the horde forces at the Skulle Gorge Bridge, that result in the adventurers destruction of the bridge. This move delayed the horde two valuable days, that allow Drellin’s Ferry to be evacuated rather calmly.

On the way back to Brindol, a few horde patrols are eliminated, without any major setbacks.

In Brindol the council is eager to hear the adventurers’ report, and they are immediately hired to go to the northern edges of the Vale to seek support from the elves there and try to disrupt the horde base in the now swamped ruins of the city of Rhest.

View
From Overlook to Shadowfell, scales of war, part 3
- from friend to foe in seven words

Here the adventurers a praised as heroes of Overlook and get a fancy ring to show their new status.

They track down Modra and realize that the rod they found is a key to a portal to Shadowfell. Allying with Modras enemies they follow him to shadowfell only to find themselves in a big buzzing military base.

The group happen on a huge mercenary camp, obviously preparing for war and too late they realize that it is a bad mistake to tell the mercenary leader that they are from Elsir Vale and don’t want that place attacked.

The mercenary leader swiftly puts the dwarfs in ‘protective custody’ to avoid killing the heroes of Overlook, which would upset his trade partner, a hobgoblin leader who wants his rear free from troubling Overlook attacks. This was also the reason for the mercenary leader’s decision to punish Modra, whose actions now doesn’t seem as distasteful to the group as they are locked up.

With help of druid powers, sleeping powder for the guards outside the cell is aquired and a hasty escape through a small backdoor sends the party in the way of Modra, with whom they now ally to destroy the beast transformer machines located in the lava powered foundry. The group leaves the camp riding on a huge metalreinforced boar, with Modra in tow. And walking right through the hobgoblin army sent here for training, the group escapes through a portal leading to a cave a days walk away from Brindol. They leave Modra on the road and rush to Brindol to tell the bad news of an invading hobgoblin army.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.